Jag har sått fröer och äntligen börjar de gro och de små kvistarna kämpar sig upp mot ljuset. Jag kommer knappt ihåg vad det var jag sådde, men i någon av krukorna är det sallad och i någon är det basilika. Jag tycker att det är så mysigt att plantera, se hur det växer, hur det lilla lilla fröet kan bli till något stort och vackert.

 

I mitt jobb ser jag människor växa. Jag förundras, när jag ser tillbaka på mitt år, över hur mycket ungdomarna jag jobbar med har utvecklats och förändrats. Hur de plötsligt både vågar ta plats och känner sig så säkra i sig själva att de kan ge plats åt någon annan, inkludera fler och öppna upp för gemenskap. Det är fint! I mitt jobb sätter vi frön. Det är långt ifrån alltid som jag får se skörden av det jag sår, men när jag får det är det värt all möda och all kämpan! Älskade ungdomar - ni är fantastiska!

 

Min trädgård kan vara det vackraste jag någonsin sett... Inte kunde jag ana att de gamla krokiga träden skulle brista ut och bli fulla av vackra blommor.

 

Ikväll är jag hemma och tar det lugnt. Jag har varit otroligt trött idag och känt mig sliten i kroppen. Jag jobbar ofta tidig morgon och sen kväll och det tär på kroppen med oregelbunden sömn och många timmars arbete. Hade en massa arbete jag borde gjort idag, men kroppen sa ifrån. Jag tror att det är signaler man bör lyssna på. Det är alltför många som ställer orimligt höga krav på sig själva och går in i väggen. Jag har själv varit där. Det är dumt, fruktansvärt jobbigt och jag vill absolut inte dit igen!

 

Trevlig helg på er och kom ihåg att ta hand om er själva och varandra!