Har jag berättat att jag bor mitt i en äppelodling? Det är vackert här nu! Färgerna skiftar och doften av äpplen sprider sig. Nu blir dagarna kortare. Hösten får mig att andas långsammare, stegen blir tyngre och timmarna i soffan fler. Jag tänder levande ljus, kurar ihop mig och stickar strumpor. Jag är känslig för hösten... Jag påverkas markant av mörkret, blir på något sätt dystrare. Men med mörkret och kylan kommer också ett lugn. Det seglar in över äppledalen, lägger sig som en dimma, som ett tjockt duntäcke i en varm säng. Jag tror att det vill säga oss något. "Det är dags att vila nu, dags att ta det lugnt. Tid för återhämtning, tid för eftertanke."

 

Hur känner du för hösten? Tycker du att den är mysig eller dyster? Får den dig att gå ner i varv eller stressar de korta dagarna dig?