Rumänien i mitt hjärta
Det här är Irina. Hon är gosig, snäll och otroligt envis. Huset i bakgrunden är hennes hem.
Varje dag hade vi en workshop där barnen i mindre grupper fick chans att pyssla och skapa tillsammans.
Den här dagen gjorde vi finkläder av potatissäckar och silkespapper.
Rumänien fick mig att öppna ögonen. Romerna, Rumäniens mest utsatta befolkning, har tagit en plats i mitt hjärta. Att åka därifrån känns både jobbigt, fel och orättvist. Våra djur - grisar, kor, får - har det många gånger bättre än de här människorna. Och nu åker jag hem. Jag kan bara lämna deras plats, deras missär och verklighet, men för de här människorna är det på riktigt. De lever här varje dag, varje vecka, året runt, hela sitt liv.
