Att beskriva levnadsförhållandena för de romer vi mötte i Rumänien är komplicerat, men ännu mer komplicerat är det att beskriva deras värderingar, synsätt och attityd. När vi ska förklara hur någon lever och har det är det lätt att utgå från sin egen verklighet. Så gör också jag. Jag utgår från mitt "rätta" liv och talar om vilka av de här sakerna romerna har och inte har. Det ger en skev bild av deras verklighet och därför det är så svårt att berätta om det jag varit med om och upplevt. Bäst av allt vore det om alla fick uppleva allt med egna ögon, egna känslor och tankar. Det ger nämlighen en helt annan förståelse för romernas situation och en helt ny syn på vilka de är som människor och vilka behov de har. Men jag vill försöka att förmedla min upplevelse i Rumänien så utförligt och verklighetsnära som jag bara kan.

 

I många rumäners ögon är dessa människor inte värda någonting. I deras ögon är romerna tjuvar, kräk, snyltare, en samhällskostnad... Inte alla romer har det så illa ställt som de ni har fått se bilder på i bloggen. Men de här romerna har det riktigt riktigt illa ställt. De skulle aldrig ha råd att till exempel ta sig till Sverige för att tigga. De här människorna livnär sig istället på stöld, narkotikahandel, prostitution och tiggeri på hemmaplan. Fast i Rumänien är tiggeri olagligt. Därför väljer många att istället skicka sina barn för att tigga. Det är nämligen tillåtet. Ni hör ju själva... Allt detta är en enda stor ond spiral som håller generation efter generation kvar brottslighet och fattigdom. Jag önskar att jag kunde säga att deras rykte är falskt - att de här romerna, som blivit mina vänner, inte är några hycklare utan hederliga människor - men det skulle tyvärr vara lögn.

 

Det är inte alltid lätt att älska människor, särskillt inte människor som de här - som ibland beter sig som skit, som ljuger bättre än de flesta, som luktar otroligt illa och som stjäl så fort du vänder ryggen till. Men att älska människor som de här, att komma tillbaka, att fortsätta visa att vi bryr oss, det tror jag leder till förändring och förbättring.
Snälla, kom ihåg det! Att hata, se ner på och klandra de människor som sitter utanför våra matbutiker med en pappmugg i handen leder inte till någonting. Försök istället att älska. Ja, och då menar jag inte bara respektera utan älska. Försök att känna med den här människan. Försök att tänka dig in i hans/hennes situation och försök att visa kärlek. Det kanske inte alltid ger dig något, men först då kan vi hjälpa människor att övervinna fattigdom, ta sig ur den onda spiralen och upptäcka det som vi tycker är livet.