Lennart är 95 år. Han ser inte så mycket ut för världen med tunna ben och krökt rygg efter många års hårt arbete. Jag och Lennart delar hus. Vi har varsin ingång men lyhördheten gör att jag känner mig betydligt mer insatt i hans liv än han nog anar. Jag möter honom alltsom oftast när jag är på väg någonstans. Idag blev mötesplatsen ute i trädgården. "Vilken skön dag" sa jag, mest som trevlighetsfras. Och Lennart nickade instämmande. "Jag står och tittar på violerna, de är så vackra" sa han och fortsatte "Tänk att de kommer tillbaka år efter år. Att de överlever vintern varje gång". Någonting fick mig att ana att han egentligen inte alls talade om violerna utan om sig själv men låtsades inte om det. Han omformade metaforen. "De trivs bra här i gräsmattan. Se så fint de växer." Jag log medhållande. Jo visst var de fina de där violerna, men de var ju just bara violer. Hur intressanta kan de vara, tänkte jag, men lät den gamle farbrorn hållas. "Om ett par veckor tar vi fram gräsklipparen och då kommer de inte trivas här längre" fortsatte han och illustrerade med kryckan i luften. "Tänk att vi människor alltid har en förmåga att vilja ändra på saker och ting. Vem är det som har sagt att gräsmattan är vackrare när den är klippt? Gud, han låter gräset växa och vi klipper det. Vem är det som har rätt egentligen?" Han tittade på mig. Jag förstod vad han menade...

 

I mitt jobb möter jag unga människor. Många av dem brottas med sig själva, sitt utseende och sin självkänsla. De har komplex, liksom jag hade när jag var i deras ålder. För vissa blir det ett stort problem, något som tar upp hela deras vardag. Men vem är det som bestämmer vilken kropp som är den snyggaste? Vem är det som säger att en trimmad gräsmatta utan violer är det rätta? Och vad får oss att ständigt vilja förändra det som redan är vackert? Tänk om det är med våra kroppar som med violerna - de är perfekt skapade. Problemet ligger någon helt annanstans. Lennart såg det fantastiska i violerna, men att se det i varandra och i oss själva är vi nog många som behöver öva oss i.